Vår beskyddare, vår grund till allt. Vi behöver mörker och vi behöver ljus. Jämvikt mellan elementen är fundamentalt. Moderjord övervakar balansen mellan allt, reglerar och styr allt.

De tre visa, norr och söder från väst till öst och allt annat runtomkring. Alltet tycks komma från dig, Orin blå.

Vi rider alltid tillsammans på vågorna av kreativa stormar, smeker varandra i vindarna av kärlek och rider ut orkanerna av de sinnesslukande krafterna.

Tillsammans har vi skapat vårt paradis på precis det sätt vi vill leva.

I konsten, för konsten och tillsammans med konsten.

Vår armé av djur, natur, skuggorna och all färg har varit och är en barriär mot krafter som slukar.

Igår pustade jag ut, ett avslut på en utställning. Verken är hämtade. Jag känner mig mentalt lätt dränerad.

Nu är elden tänd, röken och fuktigheten blandas tjockt som oljefärg. Allt känns som ett rus, en tripp. Färgerna denna kväll är oemotståndliga. Finns ingenting som vaggar ens sinnen till ro som du, kära moderjord.

När vi pratar med varandra finns du i röken. När jag tittar på dig speglas elden. Himlavalvet brinner ikväll, av varma violetta färger, rött, orange, så mycket lila. Jag älskar detta rus med dig.

Fotografier och skulpturer

Tavlor av Therese Garbov

Välkommen till vår värld, vår saga. Låt den ta hand om era sinnen och följ med oss på denna utställning

Med vänlig hälsning, Jimmy Mikkelsen & Therese Garbov

Fjäder svart & grå
Gårdagen är förbi
En ny bröt precis fram tillsammans med din melodi

Sol eller regn, kallt som varmt
Du bryr dig kanske inte
På din gren eller i diket
Du är alltid någonstans

Hur lyckas du överleva
Människor är grymma mot svaga,
elaka mot olika

Hur lyckas du överleva,
denna grymma värld
När du inte kan flyga din väg

Vingbrutna kråka
Mitt öga vakar över dig
Vingbrutna kråka
Min hand finns för dig

Dom stora giriga käftarna
Akta dig för dom
Deras egon domineras
För sin egen vinning skull

Sök dig tillika
Vi bär dig upp
Upp till det fria, upp till det blå

Vingbrutna kråka
Mitt öga vaktar dig
Vingbrutna kråka
Jag finns här för dig

Min jord, så härligt att få va på dig
Min jord
Min jord, du ger mig livet så underbart
Min jord
Men ibland är du kall och viner till
Och vad gör det
För det är faktiskt så du är
Min jord

Du kan skifta från kallt till varmt
Min jord
Du brukar smälta barnens glass

Sommar och höst, vinter och vår
Du rullar bara på
Min jord
Du sprider frön i vinden din
Min jord
Du ger mig luften att andas in

En fågel ett berg, en sjö och ditt frö
Du har gjort allt det där för mig
Min jord
Så älskad och underbar
Min jord
Du ger oss livet o allt därtill
Min jord

Hon sänder kärlekstoner
Genom den blommande trädgården

Barfota, på min rygg
Gräset kittlar

Blå himmel,
blå himmel rinner förbi
När jag ekar kärlekstonerna tillbaka

Hon sänder kärlekstoner
Genom den blommande trädgården

Rosor når min näsa,
Något nytt växer
I min trädgård
Och i min värld

Hon sänder kärlekstoner
Genom den blommande trädgården
när jag
Ekar, ekar, ekar
Dem tillbaka

Luften intensiv och söt, när jag andas och smakar

Min söta brummande tjej
surrar av kärlek

Hon sänder kärlekstoner
Genom den blommande trädgården
när jag ekar dem tillbaka

Min söta brummande tjej
surrar av kärlek

Himlen rinner förbi så euforiskt

Vingarnas tid

Två i cirklar flyger dom tätt omkring, upp & ner, ibland höger, ibland någon annanstans.

Årets första ryggtavlor drar förbi och ger mig så mycket färg. Nässelfjärilarna dansar akrobatiskt i vinden.

Då och då kommer något gult flygande, lite vilt och okontrollerat, ofta ensamma men så vackra I sin intensiva citron gula färg, även du en fjäril.

Himlen är ett tak i alla blå. Överallt rör sig siluetter.

Falkar, örnar, glador och massa sjungandes sånglärkor som ger sitt namn sin mening.

Sitter här och väntar in svalorna som varje år brukar anlända kring påsken tillsammans med en ridå av liv.

Gässen är ivriga, ägg tas

Skarvarna nervösa, en havsörn finns runtomkring.

När jag sluter mina ögon förstärks allt ljud, så mycket liv. Fåglar överallt.

Man känner igen dom, så olika, så vackert.

Korpar, blåmesar, lövsångaren och rödhaken som bökar omkring i löven under rosorna.

Havet är i snabb rörelse & det glittrar så stark åt väst men åt öst är det lugnt, tungt och mörkt.

Horisonten är en knivskarp delning i svart, hav mot himlen.

Ibland avtar allt, vinden tar med sig ljud och sus och blåser bort för en stund. Kontrasten blir lite lätt obehaglig men återställs i nästa vindpust.

Solen har kysst min hud, den spänner när jag ler för min katt strök precis förbi. Hans päls glittrar så fint i solens ljus.

Då och då surrar en nyvaken, trött och fin humla förbi, drottningen är den första.

I bokträden framför kämpar även detta år ringduvorna med sitt bo, skatorna iakttar dem tålmodigt, dom gillar ägg.

Högt högt upp i det blå

Vad tittar du på

Högt högt upp i det blå

Vad tittar du på

Sjung för mig med din fina sång

Vinden är varm och luktar så gott

Du har fräknar på din kind

Jag gillar din kind

Sjung för oss med din vackra sång

Högt där uppe i det blå.

Ute på landet

Långt bort från allt

Djupt inne i skogen

Är omgiven av liv

Jag stannar upp & blundar en stund

Jag tar ett djup andetag

Andas in & andas ut

In & ut

Till rytmen av moderjord

Här behövs inga ord

Överflödigt med ord

Jag hör deras sånger

Från fåglarna överallt

Deras melodier massera

Mina sinnen så mjukt

Ute på landet så långt bort från allt

Behövs ej så mycket

Lite ro & stillhet

Och jag blir omhändertagen så väl

Inga ord, inga måsten

Här är dom överflödiga, alla yttre begär

Fåglarna som sjunger fyller min själ

Luften jag andas gör mig så hel

Gräset jag går på bär mig så väl

Här är jag på riktigt

Här är jag så hel

Jag bidrar bara med min lilla del

Att se och beundra

Det vackra omkring

Lukta och dofta

Det vinden bär i sin vind

Känna och höra

Det naturen spelar

För mig är det allt jag behöver